Direktlänk till inlägg 20 augusti 2016
pangbomkrasch, vi gör nåt vi aldrig gjort...
Här sitter jag. Vrider och vänder på tankarna. Känslor hit och dit; sorg, lugn, panik och lite glädje emellanåt...tacksamhet med.
Ja, en massa känslor. Men nu är det som det är. Det är ändå rätt beslut, det vet jag innerst inne. Och enhälligt från båda håll.
Jag känner bara att jag måste ta mig förbi den här spärren. Jag får inte vara rädd för att vara själv. Jag VILL INTE vara rädd för att vara själv. Jag säger "själv" för jag HATAR ordet "ensam". Det är så laddat, som att det inte är självvalt. Jag gillar ju att vara själv oftast. Men ibland tar ensamhetskänslan över. Men nu måste jag lita på mig själv och ta hand om mig själv. Kramar till er alla.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...