Direktlänk till inlägg 25 mars 2015
Innan hade jag panik på dagen men numera kan jag vakna upp, mitt i natten och känna hjärtat slå. Fort, hårt, intensivt. Men det gör mig lugn, på något sätt, att få de där nattattackerna. Då, efter några minuter, kan jag somna om och veta att detta är något natten tar hand om. Drömmarna, det undermedvetna. Min vakna panik är dov och utan kraft med undantag från vissa dagar. Förlåten men aldrig bortglömd.
Nu, nästan ett år efter studenten har jag väl kommit in i vad man kan kalla "vad jag vill"...ja, det tog väl ett tag. Men jag har avslutat en utbildning och påbörjat en annan(under loppet av en vecka) och nu har jag jobb, ett jobb som jag gärna ville ha och än så länge är riktigt nöjd med. Härligt att få hjälpa människor, lära känna och se alla deras olikheter och personligheter. Det jag har tänkt på är att alla är komplexa. I början delar vi in människor, tänker dem endast som ett ord, en känsla, ett humörtillstånd. Men när vi kommer närmare och lär känna är de så mycket mer. Allihopa. Det blir svårt att sätta lappar på dem: Du är sådan! Det går inte. Vi är för stora för det, vi är så mycket mer. Svårare. Och det ska vi nog vara stolta över.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...