Direktlänk till inlägg 6 april 2014
I fredags kom jag hem från Madrid. Jättefin stad som aldrig sover. Folk överallt, mycket trafik, shopping och utflykter. Vi var på två muséer, Reina Sofía & Prado. Vi har åkt linbana över staden och en massa annat trevligt. Så härliga människor, kommer bra överens med alla. Men det var väldigt skönt att komma hem i fredags också, träffa älsklingen och komma tillbaka lite till "verkligheten".
Jag har känt länge nu att jag är redo att ta nästa steg i livet, och jag känner att det börjar närma sig. Det där steget som jag velat ta nu i mer än 1 år. Det är 30 skoldagar kvar till studenten. 30!?!? Det är ju ingenting. Det känns otroligt bra. Jag kommer att komma ihåg skolan, klassen, lärarna och det jag gjort i den staden. Men jag är glad över att jag tar studenten om mindre än 2 månader och att jag egentligen inte har mer som håller mig kvar i staden än ett fåtal vänner som jag självklart vill träffa även efter studenten. Ni vet, den där känslan när man inte riktigt hör hemma på ett ställe. När jag är där så kan jag ha trevligt, visst, men det är något som gör att jag inte vill stanna. Det är inte mitt hem, inte längre i allafall.
Det finns dock en annan stad som jag tycker om mycket mer och faktiskt vill leva i. Och som det ser ut nu kommer jag att leva där, 2014. Vet inte hur framtiden ser ut men jag vill tänka positivt! Just nu tycker jag att jag är i en "mellanperiod". Jag är redo för nästa steg, och jag vet även om att jag är nära det där steget, det där målet jag har just nu. Har fixat sommarjobb till sommaren, det är jag glad för.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...