Direktlänk till inlägg 5 oktober 2013
poesi har ingen plats i ett hjärta som har krympt
Jag vill vara stolt över den jag är. Jag har lidit av något "jag-var-bättre-förr-jag-är-dålig-nu"-syndrom som så ofta gjort att jag bara vill tillbaka, till den jag var. Det fanns en tid då jag var så stolt över mig själv, då jag förändrades till det bättre på så många sätt och vågade göra så mycket. Varför ska jag se tillbaka?
Glöden finns ju här, inuti mig. Det som brukade vara en eld känns mest som kvarlämnat stoft. Light your fire.
Jag vill känna mig snygg, fri, bra. Sluta hålla tillbaka mig själv hela jävla tiden. Express yourself.
Ska boka piercing-tid nu.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...