Direktlänk till inlägg 4 oktober 2013
Läser mitt inlägg som är först i bloggen. Det var här om dagen, men just nu känns det längre bort. Känslan har förändrats. Men det är ju så det är, det går upp och ner och kan förändras på bara en kort liten stund. Men nu känns det bra och DET är bra! Känns faktiskt bättre när man berättar om hur man mår, att människor runt omkring en vet att nej det är inte så himla jättekul att leva just nu. Visst, det är skittråkigt att behöva säga till sina vänner att man inte orkar träffas idag eller att jag nog inte följer med på utgång imorgon. Men det är skönt att vara öppen och kunna säga nej utan att det blir panik. Jag letar efter balans. Det är det jag vill ha.
Men jag känner att det ändå kommer gå bra. Jag är glad för att jag tar mina jobbiga känslor på allvar. Jag har bokat tid hos kuratorn, och försöker att göra situationen bättre på olika sätt. Jag ger inte upp, inte denna gång. Det har jag redan testat, och suuurpriiiiseee, inget blev bättre. Inget blev bättre av att skolka och ligga i sängen halva dagen.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...