Tid av kaos. Men äntligen börjar jag komma till någon slags ro, tror jag. Gå vidare, gå vidare.

Ja, en tid av kaos och ovetande. Också en ganska spännande och lite rolig tid. Sett att jo, det finns faktiskt ett ljus i tunnelns slut. Mer än jag trodde kanske. Vet inte om jag ska berätta om det för er. Det roliga. Låter absurt. Det roliga i kaos, det roliga i ovetandet och det roliga i förändring. Nej. Vi låter det vara som det är.

Nej, jag har varit långt ifrån glad. Men hoppfull på något sätt. Överlevde och lever vidare. Gör nya saker och träffar nya människor. Fanns en tid när jag tänkte att jag aldrig kommer överleva ett uppbrott. Men när faktumet väl var framme insåg jag att jag kommer överleva, klara mig, gå vidare och fortsätta i mitt liv. Nu känns det skönt att kunna stänga den gamla dörren och öppna nya istället. Lägga sin energi på nya saker. 

Okej, på onsdag drar jag till N.Y Känns fett spännande. Jag är förvånad över att jag knappt är något nervös. Börjat packa idag. Inte skrivit någon lista eller nåt. Packar typ vad jag känner för. "Ah den kan jag ta med. Det kanske...och den där tröjan" så går tankarna ungefär(de få tankar som finns). Så bara packar jag ner det. Det kallar jag bra organisering! Men vafan. Allt finns ju där. Egentligen behöver man ju inte ha med typ nåt. Kommer bli kul! Måste uppdatera därifrån. 

Nej så är det ju. Både på gott och ont tror jag. Vissa dagar är jag glad och andra ledsen. Det är känslan av att både vunnit och förlorat, men i längden är det ändå en vinst. Därför är jag oftast positiv. 

Det händer mycket på helgerna och det är bra. Jobbar ju 2/5 helger men de andra hittas det alltid på något. Kul! Denna helgen jobbar jag och det känns okej ändå. Helgerna är lite lugnare.

Jag känner att jag är på väg in i en ny period i mitt liv och det är upplyftande. Blir tyvärr så att man går omkring för länge i samma mönster, som man är rädd att bryta. Eller jag har varit det i alla fall. Kan få känslor av panik emellanåt men de försvinner ganska snabbt. Jag har framtidstro! Dock är det lite kaosigt här hemma. Jag ska flytta några mil bort snart och därför känner jag att det inte är någon idé att städa. Inte förräns flyttstädet. Det får fan se ut som det ser ut. Det är som min hjärna ungefär. Den får fan vara som den är. Vissa dagar vet jag knappt ut eller in för tankarna flyger runt som en jävla storm, dock har jag mer kontroll nu än vad jag hade för några veckor sen. Känns som att jag börjar kunna styra upp mitt liv. På ett sätt är det skönt att inte ha så jäkla bra koll ändå. Det får bli som det blir, helt enkelt. Jag är ändå tacksam för alla människor runt omkring mig(som orkat lyssna på mitt ältande) och för att det löst sig med boende.  

Jobbintervju idag på morgonen. Är ju inte van vid att gå upp så tidigt. Okej, klockan ringde vid 7 men ändå. Det blev en bra intervju och jag är glad för chefen tyckte att jag var väldigt intressant och ville gärna gå vidare med mig. Och hör och häpna, jag var inte ett dugg nervös. Hade med mig lite papper och intyg men annars inget förberedd. Det är så härligt att det gick så fint ändå. Sen är det något att jag alltid blir torr i munnen när jag sitter på intervju eller pratar inför folk. Måste svälja och hålla på för annars blir det svårt att prata. I vilket fall så gick allt bra, men jag har även lite annat på G jobbmässigt som jag väntar på svar om jag får något eller inte. Det handlar om ett vikariat på jobbet jag är på nu. Jag hoppas att jag får något där, jag är inte så kräsen. Men om det inte blir så tror jag denna intervjun idag leder till något. Denna chefen känner även till min nuvarande chef och jag tänkte säga "ni får slåss om mig" men det kändes inte så passande att säga på en intervju... Nu sitter jag här på balkongen i solen, så härligt sensommarväder. Doris har lagt sig här på balkongen med, på en filt. Nu ikväll ska jag jobba och sen blir det jobb några dagar till. Det känns skönt.

Ha en skön dag alla!

Hej läsare!

Hoppas ni alla mår bra. Förmodligen inte alla. Men "hoppas ni alla mår bra snart" då?

Idag har det blivit Power Hour på Friskis. Nice! Sjukt jobbigt men ändå gött, åtminstone efteråt. Just nu har jag mycket energi som jag behöver och vill få ut. Senaste tiden har jag blivit mer hälsosam(äter bättre och mindre+tränar mer) och är helnöjd för att det gått så bra hittills. Ingen abstinens över läsken...eller jo, efter 2-3 dagar hade jag lite huvudvärk som jag tror berodde på det. Jag har i alla fall blivit piggare och orkar mer. Vill mer också, kanske.

Det har hänt en del grejer i mitt privatliv, och ja, detta är en blogg som handlar om mitt liv och därmed mitt privatliv. Men det är liksom för tidigt för att säga nåt, skriva nåt. Fortfarande lite förvåning och förskräckelse och sorg. Så då vet ni som känner mig IRL att det kan vara därför jag beter mig "konstigt", om ni nu tycker jag skulle göra det. Men jag är både ledsen och glad, det går i vågor. I ens liv kan det ibland komma oväntade, tråkiga saker. Därmed inte nödvändigtvis onödiga saker. Det kommer ta ett tag att vänja sig och komma in i nya rutiner. Men jag är ändå positiv, innerst inne och vill hålla mig aktiv. Både träffa kompisar/familj, jobba, träna...Jag gör det bästa jag kan mellan de ledsna, sorgsna tillfällena. Här i bloggen vill jag skriva av mig men just nu behövs mycket positiv energi här - tror jag. För i mitt inre finns det mycket tråkigt just nu. Och om någon som känner mig IRL läser detta vill jag bara säga TACK för att du finns och stöttar mig. Det betyder väldigt mycket.

Jag surfade runt på Internet(säger man fortfarande "surfa"..?) och hittade en tjej som heter Sara Backman. Så roliga videos. Ta gärna en titt! Jag skrattade i alla fall. Måste se fler klipp av henne nu nu nu!

Ha en skön kväll alla.

pangbomkrasch, vi gör nåt vi aldrig gjort...

Här sitter jag. Vrider och vänder på tankarna. Känslor hit och dit; sorg, lugn, panik och lite glädje emellanåt...tacksamhet med.

Ja, en massa känslor. Men nu är det som det är. Det är ändå rätt beslut, det vet jag innerst inne. Och enhälligt från båda håll.

Jag känner bara att jag måste ta mig förbi den här spärren. Jag får inte vara rädd för att vara själv. Jag VILL INTE vara rädd för att vara själv. Jag säger "själv" för jag HATAR ordet "ensam". Det är så laddat, som att det inte är självvalt. Jag gillar ju att vara själv oftast. Men ibland tar ensamhetskänslan över. Men nu måste jag lita på mig själv och ta hand om mig själv. Kramar till er alla.

Kära vänner,

hur tar man sig bäst ur ett mönster? Och framför allt, hur skapar man nya mönster att gå efter? (detta inlägg känns inte alls Carrie Bradshaw eller så...)

Året börjar närma sig sitt slut. 2015 har för mig varit ett bra år. Bra på det sättet att jag upplever att jag har listat ut mer vem jag är och vad jag vill göra. 2015 har inte känts lika spretigt och förvirrande som tidigare år, det har varit lagom mycket nytt och jag har hållit fast vid det jag gjort. I början på året skrev jag på mitt allra första anställningsavtal och så har jag jobbat och jobbat. Det har utvecklat mig oerhört mycket, i min kontakt med andra människor. Jag har ett socialt jobb och det har gjort mig mer social som person och det har vidgat mina perspektiv i möten med människor; hur de lever och hur de ser på sig själva och deras verklighet. Genom andra lär jag känna mig själv, och jag inser vem jag vill vara, både mot mig själv och andra. De första veckorna jag jobbade hade jag total panik inombords. Hur ska jag klara av detta? Men tiden gick och jag jobbade, och när jag går till jobbet idag är jag inte det minsta nervös. Jag vet nästan aldrig hur min arbetsdag ser ut, men det är något jag tycker är positivt. Man går dit med öppet sinne och noll förväntningar. Allt löser sig.

Jag kommer ihåg att jag la upp en bild på Instagram, i januari tror jag att det var. Det var en bild på ett hjärta(som hänger i belysningen på Smedjegatan i city..), och så skrev jag "2015 - hjärtats år". Det som känns roligt är att det verkligen har känts så. 2015 gjorde jag det jag ville. Jag följde mitt hjärta, hoppade av Högskolan och in på utbildningen som kändes rätt. Jag fick det jobb jag ville ha och har på min fritid gjort det jag velat. Jag känner mig bekväm med mig själv och oftast känns det helt enkelt "rätt". När det nalkas nytt år brukar jag alltid börja tänka. "Vad vill jag göra nästa år?/Vad vill jag ändra?/"... och det är precis likadant nu inför 2016. Men jag måste få tänka så. På det sättet kan jag skapa det år jag vill, som ger mig det jag vill ha. Mina tankar för nästa år är att jag blir klar med min utbildning, i maj ser det ut som jag är färdig! Snart ju. Jag ska fortsätta jobba där jag jobbar nu. Just nu vet jag inte alls om jag fortsätter som jag gör nu hela nästa år, om jag blir erbjuden en tjänst eller vad. Det återstår att se. Men det jag vet är att jag vill och hoppas på att fortsätta på samma ställe där jag är nu. Sen har jag en annan tanke, som jag tänkt innan och som snurrar runt i min skalle. Något jag vill göra. Som jag vill anmäla mig till. Men som samtidigt gör mig vettskrämd! Men det bästa kanske är att bara göra det. Men jag vill inte säga något förrän jag bestämt mig...

Åh vad jag skämdes precis just nu.
Ja, det ringde på dörren. Som vanligt blir jag förvånad när det ringer på och jag inte är "förvarnad" om att jag ska få besök, med tanke på att vi har portkod och jag inte har nån som jag känner som bor jättenära eller så. Jag går och öppnar och där står min granne - och hon håller i MINA nycklar!?
Hon ger mig nycklarna, och berättar att de satt i dörrlåset när hon gick förbi för en timme sen. Nu när hon kom tillbaka och de satt kvar tänkte hon att jag glömt dem i låset...vilket jag hade....
Jätteglad att hon ringde på och gav dem till mig, för jag hade noll tanke på att jag skulle ha glömt dem. Men fy va jobbigt, hon måste tro att jag är världens snurrpelle(vilket jag säkert är). För några månader sen var jag tvungen att ringa på hos henne och låna hennes nycklar för att jag glömt mina i garaget!! Men det är en annan historia. Bra att man har grannar! ;)

Ellinor Grimmark förlorade i rätten, och ska betala skadestånd på nästan en miljon för rättegångskostnader. Nu överklagar hon.

Allt detta handlar om att hon som barnmorska inte vill utföra aborter på grund av sin religion. Hon stämde Region Jönköpings län för att hon blev nekad arbete i regionen, med anledning av sitt vägrande att utföra aborter.

Min åsikt är att om du har ett jobb ska du kunna utföra alla dess uppgifter. Jag jobbar själv i vården och jag kan faktiskt inte bara bestämma att "nej, detta gör jag inte/detta kan jag inte göra" för det är min arbetsuppgift. Ett jobb som barnmorska handlar inte på något sätt om din etiska eller religiösa uppfattning. Det är ett jobb och ska skötas som ett jobb. Klart att man inte anställer någon som vägrar utföra arbetsuppgifter som hör till yrket!?  Detta fattar väl vem som helst egentligen. Jag tänker också på de som är gravida och vill göra abort, och blir bemötta i vården genom vägran och motstånd från personal. Hur känner de sig?