Direktlänk till inlägg 20 maj 2017
Just det, jag har en blogg.
Livet rullar vidare och just nu tycker jag om mitt liv.
Jag känner mig redo att "gå vidare" från allt. Jag blev singel i augusti förra året. Japp, det är 9 månader sen. Det har fan inte varit lätt periodvis men ändå lättare än vad jag trodde det skulle vara. Trots ett kraschat förhållande har inte mitt hjärta varit så tungt, bara nån gång ibland. Omställningen har varit stor men välbehövlig. När jag ser tillbaka på tiden som gått tänker jag att jag har lärt mig så himla mycket och blivit mer självständig. En sak jag är förvånad över är hur mycket jag tyckte om att låta allt bara vara som det är. Jag fick liksom aldrig någon inre total panik. Okej, det var inte kul att inte veta vart jag skulle bo. Men annars var det stundtals gött att inte ha kontrollen. Bara låta det vara. Jag tror jag var tvungen att inte bry mig, för om jag hade brytt mig för mycket hade jag nog inte pallat förändringarna i mitt liv. Och det känns äntligen som att jag slutat älta all skit. Jag har faktiskt inte terroriserat min familj och mina vänner på länge, men i mitt huvud har det ältats. I princip varje promenad jag tagit har jag tänkt på det förflutna - ur alla synvinklar. Men nu har jag slutat. Kanske för att det inte finns mer att tänka på, älta om gällande det som varit. Känner att jag inte behöver bevisa något för någon eller komma fram till någon slutsats för det spelar ingen roll nu, för mig.
Jag börjar trivas i min lägenhet, den känns verkligen som "hemma" för mig och jag börjar få till det mer och mer som jag själv vill ha det här.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...