Direktlänk till inlägg 27 januari 2017
Tacksam men med längtan. Lugn och skräckslagen.
Är glad att saker går framåt. Snart börjar en utmaning för min del. Jodå, igår föll det ner ett brev, en kallelse. Matematik 2. På distans. Vad har jag gett mig in på? Men det ska gå. "Vill man så kan man då ska man..."
Ändå lugnet som uppstår då jag börjar repetera och gör uppgifter och faktiskt verkar fatta. Det mesta ändå. Rädslan att misslyckas får inte ta över. Rädslan av att inte kunna, inte räcka till...BORT!
Även lite smått och gott med jobbet. Vikariatet förlängs och förhoppningsvis får jag jobba mer. Och på lite andra sätt...Enough said. Är inne i en period då jobbet känns givande och jag vill att det ska fortsätta så. Bra bra. Tycker inte det känns långt kvar till semestern. Tiden går så fort. Vet inte vad jag ska göra i sommar(i-landsprobs) meeeen jag kommer på nåt. Nåt jäkelskap ska jag göra. Kom gärna med förslag.
Människan är ett pussel jag pratar inte om ett 100-bitars det är flera tusen, oändliga ibland hittar man rätt bitar och ibland finns inte alla från början ibland skapar vi nya eller tar två som inte passar skär, trycker, limmar vill a...
En vän skrev till mig och undrade om jag levde. Ja, jag lever, men för de som följer mig på sociala medier kan jag förstå att de undrar. Anledningen till att jag inte lägger upp mycket är nog en blandning av att jag inte sed syftet till varför jag s...